Carl von Linne 1707-1778 Författare Pär-Ola Martinsson & Christian Andersson klass 8b Innehålls förteckning Sidan 1: Framsida Sidan 2 : Innehålls förteckning Sidan 3 : Pojken föds och får namn, Stenbrohult, Far berättar om växternas namn Sidan 4 : Att gå i skolan och bli präst, Ingen duktig skolpojke, Carl ligger sjuk Sidan 5 : Ögon att se. Namn att ge. Ord att beskriva. Ordning i växtvärlden Sidan 6 : En smålänning i Uppsala Carl skriver en märkvärdig uppsats Ett eget system och två namn Sidan 7 : Resan till Lappland, Viktiga årtal Källförteckning Pojken föds och får namn En pojke föddes maj 1707, i en liten stuga i Småland. Han fick namnet Carl von Linneas. Förnamnet Carl fick han för att kungen i landet hette Carl XII. Efternamnet Linnaeus är inte svenskt. Det är latin, ett gammalt språk som inte talas i något land längre. Men förr i tiden måste präster och lärda män kunna tala och skriva på latin. Carls pappa - Nils Linnaeus - var präst. Men han var son till en bonde som hette Ingemar Bengtsson. Därför hette Carls pappa från början Nils Ingemarsson. Men när han skulle lära till präst skaffade han sig ett eget efter-namn. Han tänkte då på ett ståtligt, gammalt träd - en lind - som växte i trakten där han varit barn. Stenbrohult När pojken Carl föddes bodde hans mamma och pappa i en liten låg och trång stuga med halmtak. Nils hade själv byggt stugan. Södra Gården hette den och låg i Råshults by inte långt från Stenbrohult. I Stenbrohult låg kyrkan och den stora prästgården. Där hade Christina Brodersonia - så hette Carls mamma - vuxit upp. När Carl var mycket liten, bara två år gammal, flyttade familjen till Stenbrohults prästgård. Pappa Nils blev kyrkoherde där. Han fick den tjänsten efter Carls morfar. Carls mamma Christina fick därför flytta tillbaka och blir husfru i just det hus där hon själv var barn. Far berättar om växternas namn En sommardag fick Carl följa med sin mamma och pappa på kalas till Möckelnäs, den fina herrgården på andra sidan sjön. Efter middagen satt sällskapet och drack ur små koppar något nytt och märkvärdigt som serverades ur en silverkanna. Det kallades coffe och kom från ett främmande land. En annan nymodighet låg i ett silverskrin och var alldeles vitt och mycket sött. Det kallades socker. Det var inte bara socker och kaffe som var något alldeles nytt på den här tiden. På Möckelsnäs gård hade man planterat en underlig växt som kom från ett främmande land. Nils hade den också i sin trädgård. Det märkliga med växten var att man kunde äta rotknölarna, om man kokade dem först, trots att bladen var giftiga! Den kallades tryffel. Så småningom fick växten sitt rätta namn: potatis. Ingen anade väl då att den skulle bli mycket vanlig som mat, vanligare än kålrötterna! Att gå i skolan och bli präst Det var redan bestämt att Carl skulle bli präst en dag, precis som sin far och sin morfar. Och flera före dem i släkten. Det var vanligt att en pojke lärde sig av fars arbete och fortsatte med det. Den far var, det skulle sonen bli! Att vara präst var bra också. Man slapp leva så fattigt och slit så hårt...Men den som skulle bli präst måste gå i skolan! Ingen duktig skolpojke Carl gick i Trivalskolan i Växjö för att lära sig till präst. Men han var ingen duktig skolpojke. Han sprang ofta ifrån både lektioner och läxor. Under vår och höst gav han sig iväg långt ut i markerna för att leta efter ovanliga växter och spännande småkryp. Läraren i skolan sa om honom att den där lille Botanicus, han gick då mest bara för sig själv och rotade med sina örter och sitt insektskrafs... Carl ligger sjuk Nästan vår tidigt i mars, innan terminen i skolan var slut, låg Carl hemma i prästgården i Stenbrohult. Han var sjuk. Han hade fått en hög feber som fortsatte dag efter dag. Varje dag kom Nils in till Carl i kammaren berättade för honom hur våren började därute i naturen. Flyttfåglarna kom förbi i stora skaror. I trädgården tittade blomsterlökar upp ur jorden. Bina i kuporna hade klarat sig över vintern. Det skulle säkert bli bra med honung i sommar... För att pigga upp Carl tog far fram och visade sitt herbarium, som han hade gjort innan han blev präst. Ett herbarium är en samling växter som plockats och torkas hoppressade och sen klistrats upp på en papper. Carl hade förut bara sett bilder av blommor som var ritade och målade. Men att ha riktiga växter som bilder! Det var något ännu mycket bättre, tyckte Carl. April månad gick, maj kom. Men fortfarande låg Carl sjuk. På Carls födelsedag kom far med en fin present. En bok i färggrant pappband med vita pappersidor. Det var en anteckningsbok . Carl kunde inte ha fått en bättre födelsedagsgåva. Hans trötta ögon lyste. Åh, bara han blir frisk igen! Då skulle han börja skriva och rita i den. Sånt som han såg, upptäckte och tänkte på... Skriva ner tankar som kom plötsligt och inte fick glömmas bort... Ögon att se. Namn att ge. Ord att beskriva. Carl började skriva och rita i anteckningsboken. Han fyllde sidorna med sånt som han såg och undersökte. När han höll sitt förstoringsglas mot någon liten blomma såg han genom glaset in i blommans öppning. Rätt in i hennes öppna famn, tyckte han. Innanför blomfodret - kronbladen - där - inne var hennes innersta delar: Ståndaren med sina strängar och knappar. Pistillen med sitt märke överst. Och Spiran med fruktämnet... Sen förde han förstoringsglaset mot en annan sorts blomma. Samma saker fanns där. Men ståndare och pistill var lite olika... Skillnaden var inte stor. Men den kunde vara viktig, tänkte Carl. Han ritade en bild av en blommas innersta delar i sin anteckningsbok. Ordning i växtvärlden Sista året Carl gick i skolan läste han flitigt både i skolan och hemma hos Rothman, där han bodde. Han fick extra lektioner i medicin och botanik av Rothman. - För en läkare, sa Rothman, är det viktigt att kunna mycket om växter. Blomkunskap är läkarkunskap! Men nu måste Carl arbeta noggrannare, mera vetenskapligt och undersöka skillnaden på olika växter och försöka bestämma deras sort... - Hur många växter finns det, undrade Carl. Miljoner? Nja... Rothman visste inte så noga. Men säkert fanns det fler än 6.000 växter som en lärd man ute i världen hade beskrivit. Det svåra var att det inte fanns någon ordning i den väldiga massan av växter. Man borde hitta på ett sätt att sortera dem på - ett system - så att man lättare kunde bestämma vart en blomma hörde. Men hur? Skulle man sätta in växter i släkten och familjer, ungefär som man gjorde med människor? Skulle alla växter med samma färg bli ett släkte kanske? Nej, det blev för stort. Alla av samma storlek? Eller med samma bladformer? Kan man inte gå efter de där små delarna inne i blomman? undrade Carl. Han tänkte på vad han hade sett i förstoringsglaset. Jo, det kunde vara en intressant tanke, tyckte Rothman. Men nu först skulle Carl börja ordna växter efter formen på blommarnas kronblad. Det fanns en lärd man, en ökänd botanist, i landet Frankrike som ordnade växterna så. Och det gjorde Carl också. En smålänning i Uppsala I Uppsala skrev Carl in sig vid Uppsala universitet som medicinsk student. Carolus Linneaus Smolandus (smålänning) skrev han som sitt namn. Carl hyrde ett billigt rum på stan, gick och hörde på föreläsningar, läste i böcker på biblioteket och satt hemma och skrev. Men han var också ute och såg sig omkring för att lära känna hus och gator. Han ville se vilka växter som var vanliga här. Redan mitt i stan hittade han vilda blommor, gräs och mossor. De växte uppe på husens tak eller bland stenhögar och annat bråte. Ännu fler växter hittade han naturligtvis utanför stans stängsel. Där fanns ju Upplands marker med vilda slätter, hagar och skogsdungar. Carl skriver en märkvärdig uppsats På några papper skrev han en uppsats - en berättelse för att visa vad han kunde. Han kallade den med ett långt latinskt namn: Praeludia sponsaliorum plantarum. Det betyder ungefär: Förspelet till växternas förlovning eller växternas kärleksliv. Den handlade om växternas liv om våren. Han gav uppsatsen i nyårspresent till Celsius. Carl skrev den på svenska - inte på latin som var vanligt. Ett eget system och två namn Under dagarna arbetade Carl med sin elever. Långt in på nätterna arbetade han på sina egna idéer. Inte en minut ville han förlora nu. Han måste äntligen försöka ordna växterna efter sitt eget system. Det som bestämdes av hur blommorna såg ut inuti. Han gav växterna två latinska namn. Det första var ett släktnamn. Ett hela familjens och alla släktingarnas gemensamma namn. Det andra var ett artnamn -ungefär som ett förnamn. Det skulle skilja den ena sorten från den andra inom samma släkt. Carls system skulle bli enklare att använda. Och det skulle också bli enklare att ge namn åt nyupptäckta växter. Resan till Lappland Carl började strax ordna för resan. Han hade inte råd med någon ordentlig utrustning. Han klädde sig i en enkel rock och skinnbyxor, hårperuk - för det hade man på den tiden - och hatten, ganska stor för att skydda mot regn. På fötterna hade han stövelkängor. I en liten väska av läder - den kunde bindas fast på hästsadeln eller bäras på ryggen - hade han skjorta, nattdräkter, en kam, bläck och pennor, papper att lägga växter i, egna anteckningar, ett förstoringsglas och en kikare. Han la också ner en florhuva, för att kunna "fria sig från mygg..." Viktigast av allt var en stor anteckningsbok. I den skulle han skriva dagbok om allt som hände och rita av sånt som han såg. Till slut tog han också med sig en kniv, en bössa och en käpp. Enda sättet att resa för Carl var att rida. Hästar fanns att hyra och byta efter vägen. Åtminstone i början... Viktiga årtal 1707 föddes Carl Linnaeus i Råshults komministerboställe, Stenbrohults socken, Kronobergs län. 1716 började han skolstudier i Växjö. 1727 inskrivs han vid Lunds universitet. 1728 inskrivs han som student av Smålands nation i Uppsala. 1730 fick han, tidigt uppmärksammad av akademins fäder, förordnande som vikarierande demonstrator vid Botaniska trädgården. 1732 gjorde han en upptäckts resa till Lappland. 1738 besökte han Frankrike och anträdde återfärden. 1741 professor i Uppsala. 1762 blev Linneaus adlad von Linne. 1774 drabbades han av slag. 1778 kom döden som en befriare. Källförteckning I naturens riken: Inga Borg , Linnes Sverige: Birger Sandell Carl Linnaeus: Knut Hagberg Bra böckers lexicon , Linne och Uppsala :Bertil Gullander Historia boken , National encyklopdedin 1997-03-12 sida 1(8)